Skog och träd i Växjö kommun
Växjö kommun är en grön kommun med mycket skog, kulturlandskap och grönska i orterna som ger liv åt stadsrummet, skapar identitet och lockar till friluftsliv. Träden är inte bara en del av landskapsbilden – de är också levande kulturarv som sträcker sig över generationer. Deras långa livslängd kräver en genomtänkt och långsiktig planering.
Träd är viktiga livsmiljöer för många arter. Gamla träd är ovärderliga för biologisk mångfald och fungerar som boplatser, födokällor och spridningskorridorer för fåglar, insekter, mossor och andra organismer. Det finns i landet en stor brist på äldre grövre träd och det är därför av stor vikt att dessa gamla träd bevaras och att yngre träd ges möjlighet att utvecklas till äldre individer.
Skog
Växjö kommun äger idag cirka 3 900 hektar skogsmark. En övervägande del av innehavet finns nära bebyggelse runt Växjö stad och kommunens övriga tätorter och används flitigt för friluftsliv. Närheten till både skog och sjö är unikt i Växjö kommun och skapar förutsättningar för rekreation året runt samtidigt som skogarna skapar förutsättningar för den biologiska mångfalden. Det sker en ständig förändring av skogsmarksarealen beroende på försäljning och köp.
Stadsträd
I Växjö kommun finns det över 12 000 träd i parker, på gator och torg. Utöver kommunens träd finns det också träd på privat mark som utgör en viktig del av stadsmiljön. Träd bidrar till människors hälsa på flera sätt. Grönska i stadsmiljö minskar stress, främjar återhämtning och uppmuntrar till fysisk aktivitet. De skapar skuggiga, svalare miljöer under varma sommardagar, dämpar vind och förbättrar luftkvaliteten genom att fånga upp föroreningar. Träd och grönska minskar också risken för översvämningar då vattnet vid häftiga skyfall fångas upp av trädens bladverk och tas upp av trädens rötter.
Träd och buskar i stadsmiljö bidrar med viktiga arkitektoniska element och bidrar till upplevelsen av de olika årstiderna inne i staden. Träd speglar också vår historia. De kan vara en del av gamla alléer, parker, kyrkogårdar eller historiska gårdsmiljöer. Dessa miljöer bär på berättelser om platsens utveckling och människors liv genom historien.
Trädslingan i Linnéparken
Ta en promenad i Linnéparken och lär känna de ovanliga och spännande träden som finns. Slingan är numrerad och du går i ordning.
Här kan du se kartan för trädslingan i Linnéparken pdf, 1 MB, öppnas i nytt fönster..
1. Helibladig ask
Latinskt namn: Fraxinus excelsior ’Diversifolia’
Planteringsår: Andra halvan av 1900-talet
Härkomst: Inhemsk
Släkte/familj: Asksläktet
Kännetecken: Askens blad är vanligtvis sammansatta, det vill säga ett blad består av flera mindre blad där de små bladen sitter i par med ett uddblad längst ut. Hos den helbladiga asken är bladen istället enkla. Den blommar med guldgula fjärilsliknande blommor under maj månad.
Kuriosa: Ask har en särställning i den nordiska kulturen. T ex var världsträdet Yggdrasil en ask i den nordiska mytologin, vars rotsystem huserade underjorden medan krona och stam hyste människornas och gudarnas boningar. Symboliken har bidragit med att många askar planterats som vårdträd på gårdar förr.
Ask kallas ibland för kungaträdet, då den likt kungen kommer sist till kalasen och går hem först, vilket syftar på att askens blad är det sista bland de inhemska träden att slå ut på våren och det första att tappa dem på hösten.
2. Avenbok
Latinskt namn: Carpinus betulus
Planteringsår: ca mitten av 1900-alet
Härkomst: Inhemsk
Släkte/familj: Björkväxter
Kännetecken: Avenbok har en slät grå stam som känns igen på sina tydliga åsar, vilket blir mer framträdande med åren. Bladen skiljs från bokblad genom sin sågtandade kant och tydliga bladnerver. Precis som hos boken sitter bladen kvar över vintern på yngre plantor, vilket är vanligt att se på avenbokshäckar. Avenboken får till en början en gul höstfärg som sedan övergår i en rödbrun ton. Blommorna på en avenbok är små och knappt synliga då de blommar från maj till juni. Avenbok blir 15-18m hög och 8-10m bred. Kronan är äggrundad i formen.
Lite kuriosa: Avenboken är trots sitt namn inte släkt med vanlig bok, utan tillhör björkväxter. De tydliga åsarna på den släta stammen kan liknas vid muskler och trädet kallas därav för ’muscle wood’ i USA.
3.Platan
Latinskt namn: Platanus x hispanica
Planteringsår: 2000-talet
Härkomst: Nordamerika
Släkte/familj: Platansläktet
Kännetecken: Platanen har blad som påminner om lönnblad i formen och får dekorativa bolliknande frukter som hänger kvar under vintern. Ett tydligt kännetecken är den dekorativa barken som spricker upp i kamouflageliknande mönster och blottar gula, gröna och grå fält. Barken flagnar främst under vintern. Plataner kan bli uppemot 15-20m höga och får en bred och vid krona.
Lite kuriosa: Blommorna är enkönade hos platanen men det finns både han- och honblommor på samma träd. Platan är det vanligaste trädet i stadsmiljö i Centraleuropa och USA, då det har visat sig klara att växa periodvis torra och varma växtplatser och är tolerant mot luftföroreningar.
4. Kaukasisk vingnöt
Latinskt namn: Peterocarya fraxinifolia
Planteringsår: 2007
Härkomst: Kaukasus
Släkte/familj: Valnötsväxter
Kännetecken: Den kaukasiska vingnöten har sammansatta blad, dvs varje blad består av flera mindre blad. Den blommar i juni med 40-50 cm långa gulgröna hängen där mittaxeln sitter kvar större delen av året. Hängena består av tätsittande vingade nötter och nötterna sprider sig effektivt med vinden. Barken är vacker och spricker upp i långa längsgående ränder. Den kaukasiska vingnöten blir ca 15-20m hög och 12-16m bred. Artens användning är främst som ett ståtligt parkträd där gott om utrymme så väl ovan som under mark finns att tillgå och blir med tiden mycket imponerande. I dag finns det många exempel på lyckade planteringar av Kaukasisk vingnöt i Sverige.
Lite kuriosa: Namnet ’fraxinifolia’ betyder ’asklika blad’ på latin, då den Kaukasiska vingnötens blad liknar askens blad.
5.Ginkgo
Latinskt namn: Ginkgo biloba
Planteringsår: 2005
Härkomst: Kina
Släkte/familj: Ginkgo
Kännetecken: Ginkgon har en oregelbunden krona med säregna, solfjädersliknande blad som färgas smörgula på hösten innan de faller av. Växtsättet som ungträd är smalt med flera korta horisontella grenar. Som äldre träd utvecklar ginkgon ett pyramidalt men oregelbundet växtsätt. Endast honplantor får frukt med en icke så angenäm doft på hösten. Ginkgo blir upp mot 10-15m högt och 5-7m brett
Lite kuriosa: Ginkgo är ett uråldrigt trädslag som funnits ända sedan dinosauriernas tid och den enda kvarvarande arten i sitt släkte, ett släkte som var vanligt förekommande för omkring 60-200 miljoner år sedan.
6. Korstörne
Latinskt namn: Gleditsia triacanthos
Planteringsår: 2005
Härkomst: Nordamerika
Släkte/familj: Ärtväxter
Kännetecken: Gleditsia eller Korstörne som är dess svenska namn, utvecklar en skir och luftigt bladverk med sina små, sammansatta blad. Det kan kallas ett klimatsmart träd då bladen slår ut sent och på så sätt inte skuggar den eftertraktade vårsolen. Väl utslagna bildar trädet en behaglig, genomsläpplig skugga. Bladen slår ut i en klargul färg för att sedan övergå till ljust gröna som om hösten färgas gyllengula. Efter en anonym blomning utvecklas en desto mer iögonfallande fruktsättning med 30-40 cm långa skruvade baljor som ofta hänger kvar hela vintern. Korstörnet lämpar sig bra för torra och besvärliga växtplatser då den har förmågan att fixera kväve ur luften och därmed tillverka egen näring. Det är en utpräglad pionjärart som effektivt etablerar sig i störda miljöer där den med en snabb tillväxt skapar sig ett försprång mot andra trädarter. Korstörnet utvecklas till ett lite mindre träd, 10-15m högt och 7-9m brett.
Lite kuriosa: En strategi som arten har för att undvika betningsskador är att den bildar decimeterlånga sylvassa tornar. Tornarna sitter främst på den nedre delen av stammen, samt de lägre grenarna.
7. Skogslind
Latinskt namn: Tilia cordata
Planteringsår: sent 1800-tal
Härkomst: Inhemsk
Släkte/familj: Lindsläktet
Kännetecken: Linden får hjärtformade och vanligen ljust gröna blad med en tydligt äggformad krona som äldre. Den blommar rikligt med små ljusgröna blommor som avger en härligt söt doft i mitten av sommaren. Blomningen är viktig för pollinatörer eftersom den sker då många andra träd redan blommat över. Om hösten färgas bladen gula. Stammen hos skogslindar är till en början slät och mörkgrå för att med tiden spricka upp och utveckla en tjock skorpbark som är mörk i färgen. Typiskt hos skogslinden är att den får ett slöjaktigt hängande växtsätt i kronans nedre delar med en bred konisk form på den övre delen av trädet. Skogslind blir 20-25m hög och 12-15m bred.
Lite kuriosa: Lind är Växjös vanligaste stadsträd och är kulturhistoriskt värdefullt som alléträd längs stadens alla esplanader.
8. Skogsek
Latinskt namn: Quercus robur
Planteringsår: 1900-talet
Härkomst: Sverige
Släkte/familj: Eksläktet
Kännetecken: Ekens förmåga att utvecklas till ett stort och mäktigt träd kan ge lång kontinuitet till en plats och skapa höga biologiska värden. Får den växa fritt utan konkurrens och beskuggning från andra träd utvecklas den till en bred ’sparbanksek’, medan den i tätare bestånd blir lång med en krona på hög höjd, s.k. stångek. Bladen är lobade och sitter kvar över vintern på yngre ekar. Ekollonen på skogseken har långa skaft till skillnad från bergsek som har korta skaft på sina ekollon. Skogsek och bergsek räknas till våra inhemska ekar. Skogseken kan bli 20-25m hög och 15-20m bred.
Lite kuriosa: Ek är betydelsefull för den biologiska mångfalden då det är det trädslag som hyser flest vedlevande insekter, upp till 1500 olika arter kan finnas i hålrum, på barken, i ved och mulm på gamla ekar. Ekollon är också viktig föda för många djur.
9. Katsura
Latinskt namn: Cercidiphyllum japonicum
Planteringsår: mitten 1900-tal
Härkomst: Japan
Släkte/familj: Katsurasläktet
Kännetecken: Katsuran har prydligt motsatta hjärtformade blad som slår ut i koppartoner för att sedan övergå i en ljust grön färg under sommaren. På hösten färgas bladen i allt från gult till rödlila. Kronan har vanligtvis en kvastlik, vasformigt växtsätt. Det brukar sägas att katsura växer naturligt där det går att höra ljudet från vatten. Släktet trivs på fuktigare växtplatser som är skyddade från vind och starkt solljus. Katsuror blir 10-20m höga och 6-12m breda.
Lite kuriosa: När löven börjar att bli gyllenbruna och falla från trädet på hösten doftar det likt spunnet socker eller kakor. Denna söta doft kan kännas på långt håll och har gjort att katsura brukar kallas för kakträd. Doften beror på en sackaros som frigörs i luften.
10. Kinesisk sekvoja
Latinskt namn: Metasequoia glyptostroboides
Planteringsår: 2000-talet
Härkomst: Kina
Släkte/familj: Metasekvojasläktet
Kännetecken: Kinesisk sekvoja är ett lövfällande barrträd med ljusgröna, mjuka barr som färgas gulbruna innan de faller av på hösten. De limegröna barren skapar en fin kontrast till den rödbruna, koniska stammen som flagnar i långa barkstrimlor. Växtsättet är tydligt symmetriskt med en rak stam och pyramidal krona. Äldre träd utvecklar åsar, eller håligheter i stammen. Höjd 15-20m bredd 6-10m.
Lite kuriosa: Kinesisk sekvoja upptäcktes i Kina först på 1940-talet. Släktet är dock mycket gammalt och har en gång i tiden vuxit med flera olika arter på norra halvklotet. Detta är den enda överlevande arten som finns idag.
11. Blodbok
Latinskt namn: Fagus sylvatica f. purpurea
Planteringsår: Mitten av 1900-talet
Härkomst: Inhemsk
Släkte/familj: Boksläktet
Kännetecken: Blodboken är ett storvuxet träd med slät grå stam och rödgröna blad som ger ett mörkt uttryck. Bladen slår ofta ut i skimrande ljusa purpurfärger och kan skifta lite i grönt. Knopparna är långa och spetsiga och bladen har en vågig bladkant. Känsligheten för uttorkning gör att bokar är utpräglade parkträd. I naturen blir blodboken snabbt utkonkurrerad av sina grönbladiga artfränder då den har en sämre fotosynteskapacitet och inte växer lika snabbt. Tillsammans med alm, ask, avenbok, lind, lönn, ek och fågelbär räknas bok till ett av våra ädla lövträd. Höjd 18-25m bredd 15-20m.
Lite kuriosa: Bok används för tillverkning av glasspinnar då träet varken ger smak eller suger åt sig fett.
12. Kamtjatkabjörk
Latinskt namn: Betula ermanii
Planteringsår: 2000-talet
Härkomst: Kamtjatka, Ryssland
Släkte/familj: Björksläktet
Kännetecken: Kamtjatkabjörken känns igen på barken som flagnar i stora cremevita, delvis kvarsittande sjok och blottar olika nyanser av rosavitt. Bladen, som är triangulära och grovsågade och får en säker och varmgul höstfärg. Växtsättet är vanligtvis brett och flerstammigt. 10-15m hög och 6-8m bred.
Lite kuriosa: Kamtjatkabjörkens bark flagnar hela livet för att göra sig fri från lavar, mossor och klängväxter.
13. Manchurisk valnöt
Latinskt namn: Juglans mandshurica
Planteringsår: 2008
Härkomst: Nordöstasiatiska regionen
Släkte/familj: Valnötssläktet (Juglandaceae)
Kännetecken: Valnötsträd känns igen på sina glesa kronor vintertid med ett mindre antal grova grenar. Som lövad ger den manchuriska valnöten istället ett frodigt och exotiskt intryck med sina långa sammansatta blad, som mäter mellan 50-120 cm. Till hösten färgas bladen vackert gyllengula. Den manchuriska valnöten utvecklar ett brett, 15-20 meter, vasformigt träd med en höjd på 15-18 meter. Stammen är till en början slät och grå men spricker senare upp i regelbundna mönster. Den lämpar sig väl till ett kallt klimat, ända upp till Skellefteå (zon 5), då bladen har en tendens att slå ut tidigt med risk för att drabbas av vårfrost i södra Sverige. Nötterna är avlånga och grovt åsade och fullt ätliga, men svårknäckta.
Lite kuriosa: Den manchuriska valnöten kallas ibland för Nordens palm på grund av sina stora och frodiga blad.
14. Vitask
Latinskt namn: Fraxinus americana 'Autumn purple'
Planteringsår: 2007
Härkomst: Nordamerika
Släkte/familj: Asksläktet
Kännetecken: Vitask intar en av huvudrollerna i de Östamerikanska skogarnas höstfägring då kronan färgas i orangea, gula och violetta toner. Men för att se prakten gäller det att vara snabb, för asken är känd för att tappa sina blad tidigt om hösten. Vitasken har en smal krona som ungträd för att sedan få en bredare och mer oval krona när trädet blir äldre. Den blir 15-20 meter hög i Sverige. Vitasken föredrar en fuktig och näringsrik jord och är ett utpräglat parkträd. På grund av askskottssjukan, som också drabbar vår inhemska ask, går vitasken en osäker framtid till mötes.
Lite kuriosa: Sorten är en hanklon och sätter inte frukt.
15. Tulpanträd
Latinskt namn: Liriodendron tulipifera
Planteringsår: okänt
Härkomst: Nordamerika
Släkte/familj: Tulpanträdssläktet
Kännetecken: Tulpanträdet är lätt att känna igen på sina säregna blad. Bladen är vanligen mjukt flikade med en karaktäristisk avhuggen spets. Namnet tulpanträd har det efter sin blomning där blommorna liknar gulorangea tulpaner. Blomningen sker i juni månad. Trädet blommar dock inte förrän det är ca 10-15 år gammalt. Tulpanträd utvecklar en formstark och samlad oval kronform. Äldre träd får en något mer rundad krona. Höstfärgen är gulbrun. I Sverige så blir Tulpanträdet 15-20m högt och 8-10m brett.
Lite kuriosa: Mycket exotiskt träd med unika blad och blommor.
16. Glanskörsbär
Latinskt namn: Prunus serrula
Planteringsår: 2007
Härkomst: Kina
Släkte/familj: Plommonsläktet
Kännetecken: Glanskörsbär känns igen på den mahognyglänsande barken, vilket också är dess stora prydnadsvärde, inte minst vintertid när få andra träd står i full prakt. Den blommar om våren med små vita blommor, som sällan är iögonfallande. Bladen är smala och ger kronan en sirlig grönska. Det är ett utpräglat parkträd och kräver en god tillgång på markfukt. Glanskörsbäret blir 5-7 meter högt och 5-7 meter brett.
Lite kuriosa: Glanskörsbär ska gärna placeras där solens strålar får det att glänsa lite extra.
17. Bergskörsbär
Latinskt namn: Prunus sargentii
Planteringsår: 2004
Härkomst: Japan
Släkte/familj: Plommonsläktet
Kännetecken: Bergkörsbäret utvecklas till ett litet till mellanstort träd med ett i ungdomen upprätt växtsätt. Som med tiden blir mer rundad i sitt växtsätt. Gamla träd får en öppen och oregelbunden krona. Blankt rödbrun stam med tydliga lenticeller. Får en storslagen rosa blommning på bar kvist i maj månad. Får även en väldigt vacker höstfärg som varierar i rött, gult och orange. I Sverige så blir bergkörsbäret oftast 9-12m högt och 7-9 meter brett.
Lite kuriosa: Vanligt och populärt körsbärsträd i japan och den japanska kulturen.
18. Smalbladig ask
Latinskt namn: Fraxinus angustifolia ’Raywood’
Planteringsår: 2004
Härkomst: Central- och Sydeuropa, mindre Asien
Släkte/familj: Asksläktet
Kännetecken: Smalbladig ask har som namnet antyder smala, lansettlika blad som består av 9-13 småblad. De täta långsmala bladen är glansigt gröna på översidan och ger kronan ett fluffigt och exklusivt intryck. Om hösten färgas bladen i allt från orangerött och gult till rosaviolett. Bäst höstfärg får de i varma lägen. Den smalbladiga asken blir inte så stor som vår inhemska, bara 10-12 meter hög och 8-10 meter bred.
Lite kuriosa: Till skillnad från vår inhemska ask klarar den smalbladiga asken torrare växtplatser och kallas därför för ’desert ash’ i Australien där den används flitigt som stadsträd.
19. Hästkastanj
Latinskt namn: Aesculus hippocastanum
Planteringsår: 1996
Härkomst: Sydosteuropa
Släkte/familj: Hästkastanjesläktet
Kännetecken: Hästkastanjen får stora fingrade blad vilket är väldigt karaktäristiskt för detta släkte. Bildar stora karaktärsfulla kronor med snirkliga grenar som hänger ner något. Får en fantastisk blomning på våren. Bladen är stora och dekorativa men angrips tyvärr ofta av kastanjemalen och kastanjebladbränna. Hästkastanjen blommar med upprättstående blomsamlingar. I Sverige så blir hästkastanjen ungefär 20-25m hög och 10-15m bred.
Lite kuriosa: På namnet så kan man tro att hästkastanjen är nära besläktad med den äkta kastanjen, men det är dem faktiskt inte. Det är två helt skilda släkten och arter.
20. Silverpil
Latinskt namn: Kaskadpil- Salix x sepulcralis ´Chrysocoma`
Planteringsår: 1996
Härkomst: Späth plantskola, Berlin
Släkte/familj: Videsläktet
Kännetecken: Kaskadpil är en korsning mellan vitpil- Salix alba `Vitellina` och Salix babylonica. Kaskadpilen blir 15-20m hög och 15-20m bred. Kaskadpilen bildar på kort tid en stor fontänlik, luftig trädkrona med långa, lodrätt hängande grenar. Som äldre blir övre delen av kronan mindre hängande. Stambarken är gråbrun och grovsprickig. De unga grenarnas och skottens färg är orangegul-citrongul och förändras lite under vintern. Kaskadpilen är vacker året om, även på vintern då man ser hela trädets karaktärsfulla grenverk samt den speciella skottfärgen. Sommartid bildar de hängande grendraperierna ett spännande rum under trädkronan
Lite kuriosa: Ursprunget för Kaskadpilen framkom år 1888 på Späth plantskola utanför Berlin och i deras plantskolekatalog från samma år så gick Kaskadpilen under namnet Salix vitellina pendula nova.