Det går ett spöke genom Europa och världen - fascismens spöke

Aslı Ceren Aslan

Det går ett spöke genom Europa – kommunismens spöke

Karl Marx och Friedrich Engels inledde Det kommunistiska manifestet med dessa ord, medan revolutioner bröt ut över hela Europa för bröd, jämlikhet och frihet. Dessa uppror motsatte sig monarkiska styren, krävde folkets inflytande i beslutsfattandet, protesterade mot arbetarnas slavliknande arbetsvillkor och lyfte fram de fåtaligas rikedom i kontrast till den massiva fattigdomen, där många antingen dog av svält eller tvingades migrera. Det har nu gått 177 år sedan dess.

Under denna tid har Europa och världen genomgått stora förändringar. Krig, död, ekonomiska kriser, migration och folkmord har kastat världen i mörker, men historien har inte bara skrivits genom dessa katastrofer. Revolutioner har ägt rum, kampen för demokrati och mänskliga rättigheter har gjort framsteg, och kvinnor och hbtqi+-personer, som länge missgynnats av patriarkatet, har uppnått viktiga segrar. I snart två århundraden har mänsklighetens historia varit en process där massorna, som tvingats in i mörker, gång på gång har återupptäckt sin kraft att bryta sig loss och nå ljuset.

Idag kokar världen återigen som en het gryta... Högerpopulismen växer i USA och Europa, driven av främlingsfientlighet, samtidigt som Ryssland trummar upp krigsretorik och konflikterna i Mellanöstern aldrig tycks ta slut… När hela världen riskerar att slukas av mörker, behöver vi hopp mer än någonsin. Att skapa hopp är endast möjligt om vi tror att vi kan förändra framtiden – och historien har gett oss otaliga exempel på detta.

Ingen rättighet har någonsin vunnits utan kamp. Demokrati och mänskliga rättigheter har erövrats till höga kostnader. Men de som vill upprätthålla ojämlikhet har lärt sig sin historielektion lika väl som vi. Därför använder de splittringspolitik för att hindra oss från att enas.

Samtidigt som den ekonomiska instabiliteten ökar i USA och Europa, växer också inkomstklyftorna. Denna oro utnyttjas genom främlingsfientlig retorik för att splittra befolkningen. Det är ingen slump att miljardärer som Elon Musk stödjer sådana narrativ för att förhindra folket från att enas mot ekonomisk orättvisa. Dessutom, eftersom högerpopulismen är djupt rotad i patriarkatet och heterosexismen, ser vi en ökande våg av kvinnofientliga och hbtqi+-fientliga politiska initiativ.

Tyvärr ser vi denna utveckling även i Sverige. Sverige, som historiskt sett haft en generös migrationspolitik, har under de senaste åren skärpt sina regler alltmer. Det blir allt svårare för både ekonomiska migranter och flyktingar som flyr från krig att skapa sig en framtid här. Högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna bidrar till att fördjupa den samhälleliga splittringen genom sina lagförslag.

Tron på att demokrati och mänskliga rättigheter är juridiskt skyddade är särskilt stark i Sverige. Men när denna tillit övergår i passivitet blir den farlig. Sveriges NATO-avtal med Turkiet efter Rysslands invasion av Ukraina, vilket ledde till utvisningen av flera kurdiska flyktingar, är ett konkret exempel på detta.

Repressiva åtgärder mot flyktingar och migranter kan med tiden påverka hela samhället. Därför är det viktigare än någonsin att vi står enade mot högerpopulismens splittringspolitik och försvarar demokrati och mänskliga rättigheter.

Idag, genom att göra en liten justering av Marx och Engels ord, säger jag:

"Det går ett spöke genom Europa och världen – fascismens spöke."

Men det enda sättet att förhindra att detta spöke slukar oss är att kämpa tillsammans för jämlikhet, demokrati och frihet.

Vår framtidstro ligger hos varandra. Låt oss aldrig glömma det.

Aslı Ceren Aslan, mars 2025

A spectre is haunting Europe and the world - the spectre of fascism

Aslı Ceren Aslan

A specter is haunting Europe—the specter of communism

Karl Marx and Friedrich Engels began The Communist Manifesto with these words as revolutions erupted across Europe for bread, equality, and freedom. These uprisings opposed monarchic rule, demanded governance in which the people had a voice, protested the exploitation of workers forced to toil like slaves for long hours, and highlighted the wealth disparity between the rich minority and the starving masses, many of whom either perished or were forced to migrate due to famine. It has now been 177 years since those events.

During this time, Europe and the world have undergone significant transformations. Wars, deaths, economic crises, migrations, and genocides have plunged the world into darkness, yet history was not solely written by these catastrophes. Revolutions took place, democracy and human rights struggles advanced, and women and LGBTQ+ individuals—long disadvantaged by patriarchy—achieved significant victories. For nearly two centuries, human history has been a process in which the majority, repeatedly forced into darkness, has rediscovered its strength to break free and reach the light.

Today, the world is once again like a boiling cauldron… The rise of right-wing populism in the U.S. and Europe, fueled by anti-immigrant sentiments, Russia’s war-mongering, the never-ending conflicts in the Middle East… As forces attempt to imprison the world in darkness, we need hope more than ever. Creating hope, however, is only possible if we believe we can change the future—and history provides us with countless examples of this.

No right was ever gained effortlessly. Democracy and human rights were achieved at great cost. But those who seek to maintain inequality have learned their history lessons just as well as we have. That’s why they implement divisive policies to prevent us from uniting.

As economic instability grows in the U.S. and Europe, income inequality is also increasing. This public discontent is being manipulated through anti-immigrant rhetoric, dividing societies. It is no coincidence that billionaires like Elon Musk support such narratives to prevent the people from uniting against income injustice. At the same time, because right-wing populism is deeply rooted in patriarchy and heterosexism, anti-women and anti-LGBTQ+ policies are also on the rise.

Unfortunately, these developments are also evident in Sweden. Historically known for its migrant-friendly policies, Sweden has been tightening its stance in recent years. It is becoming increasingly difficult for economic migrants and refugees fleeing war to build a life here. Right-wing populist parties like the Sweden Democrats are deepening societal polarization with their proposed legislation.

The belief that democracy and human rights are legally safeguarded is particularly strong among the Swedish public. However, when this trust turns into complacency, it becomes dangerous. Sweden’s agreement with Turkey to join NATO following the Russia-Ukraine war—resulting in the extradition of numerous Kurdish refugees—is a concrete example of this risk.

Repressive policies targeting refugees and migrants can eventually impact all segments of society. That is why uniting against the divisive strategies of right-wing populism and defending democracy and human rights is more crucial than ever.

Today, by making a small addition to Marx and Engels’ words, I say:

"A specter is haunting Europe and the world—the specter of fascism."

But the only way to prevent this specter from engulfing us is to fight together for equality, democracy, and freedom.

Our hope for the future is each other. Let’s not forget that.

Aslı Ceren Aslan

Några reflektioner över fascismen

Siamak Raji

Förvirringen: ett klargörande

Dessa dagar är diskussioner om ytterhögerpartier och organisationer allestädes närvarande, i allt från mediekanaler till akademiska seminarier och sociologiska artiklar. Till och med hos radikala och vänsterorienterade partier används termen ”ytterhöger” flitigt för att definiera så kallade politiska extremister. Men, en kritisk granskning visar att benämningen “ytterhöger” framför allt tjänar makthavarnas intressen, genom att dölja dessa krafters sanna natur. Ibland kan ett enda ord forma hela tankemönster.

För de som vägrar att svepas med av de dominanta, dikterade narrativen, framträder vissa karaktäristiker med tydlig skärpa: glorifieringen av den egna nationaliteten uppskruvad till främlingsfientlighet mot invandrare och andra nationaliteter, militarism, utpekandet av minoriteter, invandrare och hbtqi+-grupper som syndabockar, kvävandet av opposition med nationell säkerhet som täckmantel, begränsningar i demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, och, framför allt, öppen och aggressiv anti-kommunism och fientlighet mot den internationella arbetarklassrörelsen. Dessa drag pekar alla mot en obestridlig realitet – fascism.

Att benämna dessa rörelser som ”ytterhöger” skymmer en djupare historisk sanning, genom att reducera dem till ytterligare en grupp organisationer och övertygelser bland många andra. Men det är en vilseledande förenkling. Fascism uppstår ur specifika historiska och materiella villkor. Vilka är dessa villkor? Den grundläggande orsaken är kapitalismens socioekonomiska kris.

Då den internationella kapitalismen står inför sin djupaste kris hittills – inkapabel och ovillig att adressera sina systematiska brister – vänder sig de styrande klasserna till fascismen som lösning. Vi kan se tidigare historiska exempel på detta. Medan borgerliga narrativ kan reducera framväxten av Hitlers fascism till ”mörka idéer” hos en enskild individ, så pekar en djupare förståelse av historien på att den uppstod som konsekvens av den djupa ekonomiska krisen 1929.

Idag vecklar ett liknande mönster ut sig. Finanskrisen 2008, den djupaste kollapsen sen den stora depressionen, har utvecklats till en politisk kris. Som svar på detta har de europeiska och amerikanska monopolen vänt sig mot fascistiska lösningar. Detta är den historiska matrisen bakom framväxten av fascism i Europa, oavsett hur ivrigt makthavarna en gång förband sig till att motverka den så kallade ytterhögern.

Så länge som kapitalismen består kommer kriser oundvikligen inträffa, och ingen kan med säkerhet hävda att fascismens hot har eliminerats.

Missförståndet: en rättelse

Ingen kan förneka att det var det vid den tidpunkten revolutionära Sovjetunionens röda armé och dess heroiska kamp som slutligen besegrade Hitlers fascism. Idag är det rutin i borgerliga medier att baktala röda armén och det sovjetiska folkets uthålliga strävande. Låt dom förtala Sovjetunionens hjältar och Europas motståndsrörelser. Historien kommer aldrig glömma de 26 miljoner sovjetiska martyrer som gav sina liv för att rädda mänskligheten undan Hitlers fascism. Historien kommer inte heller glömma de framstående företag som stöttade den nazistiska regimen - Volkswagen, BMW, Siemens, Daimler-Benz, Bayer, Hugo Boss, Porsche, Krupp, Deutsche Bank, bland andra. När allt kommer omkring var dessa företag inte supportrar av röda armén, eller hur? Och för er information, det är inte Elon Musks Tesla heller.

Sen den tiden har de, vid den tidpunkten, genuint kommunistiska partierna, tillsammans med radikala och genuina demokrater, upprättat starka barriärer mot framväxten av fascism i de nya demokratierna i både Väst – och Östeuropa. Denna kollektiva kraft grundade sig på en korrekt förståelse av fascismens natur. Det är riktigt att nazisterna såg kommunisterna som sina primära ideologiska fiender. Efter Hitlers utnämning till rikskansler 1933 började nazisterna omedelbart att kväva kommunistiska aktiviteter. Exakta siffror är svåra att belägga, men historiker uppskattar att tiotusentals kommunister mördades eller fängslades av nazisterna innan det systematiska folkmordet på judar inleddes under Förintelsen.

Den korrekta bedömningen var att fascismen inte enbart skulle rikta in sig på kommunister utan även på alla andra demokrater, minoriteter, och vem som helst som inte ville underordna sig styret. Den korrekta bedömningen var att det inte enbart rörde en strid mellan fascister och kommunister – utan en strid mellan fascismen och mänskligheten själv. Denna klarsynta insikt, vilken reflekterade massornas sanna tankesätt, erbjöd den nödvändiga, ideologiska grunden för en förening av alla de antifascistiska krafterna – från marxist-leninister och demokrater till kristna, religiösa grupper och minoriteter.

Frågan: ett svar

Det finns en pågående och seriös diskussion om fascismens hot och hur detta hot borde förstås och adresseras. Medan fascismens hot kan granskas ur generella synpunkter, betraktar vi marxist-leninister det som en akut fara. Det akuta läget grundar sig på två nyckelfaktorer: å ena sidan, den betydande framväxten av fascistiska partier drivna av kapitalismens djupa kris, och å den andra sidan, deras ökande internationella koordinering och samarbete, i synnerhet sen Trumps installation.

Det är en stark rekommendation att andra demokratiska krafter och rörelser engagerar sig i en serie initierade vetenskapliga diskussioner i detta ämne, då det skulle kunna forma strategiernas och taktikernas riktning på djupet här i Sverige.

Oavsett om man uppfattar hotet från fascismen som akut eller inte, faller ett fundamentalt ansvar på de demokratiska krafterna. Aktivt motstånd, som alltid.

Aktivt motstånd formas genom olika slags aktioner. Baserat på skribentens förståelse av det svenska samhället – som av naturliga skäl är begränsat – kan de följande tillvägagångssätten föreslås:

• Lansera kulturkampanjer: engagera ungdomar och gräsrotsorganisationer i antifascistiska utbildningsinitiativ, ekonomiskt oberoende för att stå emot fascistiska ekonomiska hot.
• Exponera fascistiska agendor: genomför djupanalyser för att exponera fascistiska politiker och deras planer, demonstrera orubblig beslutsamhet oavsett det sociala eller personliga priset. Ett avgörande förberedande steg i detta avseende är det kollektiva teoretiska målet för alla att etablera en mer eller mindre enig definition och förståelse av fascism. Detta är av absolut betydelse.

• Avvisa normalisering: motstå alla försök att normalisera fascistiska beteenden eller symboler, oavsett hur inflytelserik källan är.
• Försvara demokratiska rättigheter: skydda och upprätthåll de demokratiska rättigheterna som vunnits genom hårt arbete under de senaste decennierna.
• Stärk internationell solidaritet: främja vänskap och enhet mellan alla nationer.
• Bygg antifascistiska allianser: uppmuntra mångsidigt samarbete mellan partier och organisationer, grundat på antifascistiska principer och med målet att skapa ett antifascistiskt samhälle.

Siamak Raji, februari 2025

Översättning: Moa Franzén

Some reflections on fascism

Siamak Raji

The Confusion: A Clarification

These days, discussions about far-right parties and organizations have become ubiquitous, appearing everywhere from media outlets to academic seminars and sociological articles. Even in the rhetoric of leftist and radical parties, the term "far right" is frequently used to label so-called political extremists. However, a critical examination reveals that labeling them as "far right", mostly serves the interests of those in power, obscuring their true nature. Sometimes, a single word can shape entire modes of thinking.

For those who refuse to be swayed by the dominant, dictated narratives, certain characteristics stand out unmistakably: the glorification of one's own nationality to the point of hostility toward immigrants and other nationalities, militarism, the scapegoating of minorities, immigrants, and LGBTQ+ communities, the suppression of opposition under the guise of national security, cutting democratic rights and freedoms, and, above all, overt and aggressive anti-communism and hostility towards the international working-class movement. These traits point to one undeniable reality—the reality of fascism.

Labeling these movements as "far-right" obscures a deeper historical truth, reducing them to just another set of organizations and beliefs among many. However, this is a misleading simplification. fascism arises from specific historical and material conditions. What are these conditions? The root cause is the socioeconomic crisis of capitalism. As international capitalism faces its deepest crisis yet—unable and unwilling to address its systemic flaws—the ruling class increasingly turns to fascism as a solution. This is not without historical precedent. While bourgeois narratives might reduce the rise of Hitlerite fascism to the "dark ideas" of a single individual, a conscious understanding of history reveals that it emerged in response to the profound economic crisis of 1929.

Today, a similar pattern is unfolding. The 2008 international economic and financial crisis, the deepest collapse since the Great Depression, has turned into a political crisis. In response, monopolies in Europe and the U.S. have increasingly turned to fascistic solutions. This is the historical law behind the resurgence of fascism in Europe, regardless of how fervently those in power once pledged to oppose the so-called far-right.

As long as capitalism persists, crises will inevitably recur, and no one can claim with certainty that the danger of fascism has been eradicated.

The Misunderstanding: A Correction

No one can deny that it was the heroic struggle of the Red Army of the then revolutionary Soviet Union that ultimately defeated Hitler's fascism. Today, slandering the Red Army and the enduring efforts of the Soviet people has become a common practice in bourgeois-controlled media. Let them defame the heroes of the Soviet Union and the resistance movements across Europe. History will never forget the 26 million martyrs from the Soviet Union who gave their lives to save humanity from Hitler's fascism. Nor will History forget the prominent companies that promoted the Nazi regime —Volkswagen, BMW, Siemens, Daimler-Benz, Bayer (pharmaceutical production), Hugo Boss, Porsche, Krupp, Deutsche Bank, and others. After all, these companies were not supporters of the Red Terror, were they? And for your information, neither is Tesla Corporation, led by Elon Musk.

Since that time, the then communist parties, alongside radical and genuine democrats, have erected strong barriers against the resurgence of fascism in the new democracies of both Western and Eastern Europe. This collective effort was rooted in a correct understanding of the nature of fascism. It is true, the Nazis viewed communists as their primary ideological enemies. After Hitler became Chancellor in 1933, the Nazis immediately began suppressing communist activities. While exact numbers are difficult to determine, historians estimate that tens of thousands of communists were killed or imprisoned by the Nazis before the systematic genocide of Jews began during the Holocaust.

The correct understanding was that fascism would not only target communists but also all other democrats, minorities, and anyone unwilling to submit to its rule. The correct understanding was that this was not merely a battle between fascists and communists—it was a battle between fascism and humanity itself. This clear understanding, which reflected the true mode of thinking of the masses, provided the necessary ideological foundation for the unification of all anti-fascist forces—from Marxist-Leninists and democrats to Christians, religious groups, and minorities.

The Question: An Answer

There is an ongoing and serious discussion about the danger of fascism and how this threat should be understood and addressed. While the threat of fascism may be viewed in general terms, we Marxist-Leninists regard it as an acute danger. This acuteness stems from two key factors: on one hand, the significant growth of fascist parties fueled by the deep crisis of capitalism, and on the other, their increasing international coordination and collaboration, particularly since the inauguration of Trump.

It is strongly recommended that other democratic forces and movements engage them in a series of scientific discussions on this subject, as it could profoundly shape the course of strategies and tactics here in Sweden.

Regardless of whether one perceives the danger of fascism as immediate or not, there is a fundamental duty that falls upon all democratic forces: Active Resistance, as always.

Active Resistance takes shape through various forms of action. Based on the author’s understanding of Swedish society—though naturally limited—the following approaches can be proposed:

• Launching Cultural Campaigns: Engage youth and grassroots organizations in anti-fascist education initiatives, ensuring financial independence to resist intimidation from fascist financial threats.
• Exposing Fascist Agendas: Conduct in-depth analysis to expose fascist politicians and their plans, demonstrating unwavering resolve regardless of the social or personal costs. A crucial preliminary step in this regard is the collective theoretical effort of all forces to establish a more or less unified definition and understanding of fascism. This is of absolute importance.
• Rejecting Normalization: Oppose any attempt to normalize fascist behaviors or symbols, no matter how influential the source may be.
• Defending Democratic Rights: Protect and uphold the democratic rights and freedoms that have been hard-won over decades.
• Promoting International Solidarity: Foster friendship and unity among all nations.
• Building Anti-Fascist Alliances: Encourage multilateral cooperation among parties and organizations, grounded in anti-fascist principles and aimed at creating an anti-fascist society.

Siamak Raji, February 2025

Translation: Moa Franzén

Revolutionen i Rojava och tre krossade illusioner

Siamak Raji

Illusion nr.1: Att göra världen till en bättre plats genom att undertrycka revolutionära strävanden

I Mellanöstern och runt världen har vi i åratal blivit uppmanade: ”Håll er borta från revolutionen”. Hundratusentals teorier, många med ursprung i västerländska akademiska kretsar, lanserades för att rättfärdiga status quo. Dessa teorier har lämnat ett destruktivt avtryck. Deras utgångspunkt är att världens förtryckta massor endast har tillåtelse att förnya eller reformera det imperialistiska globala systemet med dess fula manifestationer och dess absurda motsättningar. Revolutionen sågs som något bortom vetenskapens och den akademiska civilisationens ramar, och det gör den fortfarande, fast i mindre skala. Gång på gång har dock livets hårda verklighet kolliderat med dessa teorier, och ”professorerna” måste oupphörligen uppfinna nya sätt att förneka revolutionen på.

Under de senaste tjugo åren har otaliga böcker och artiklar, ofta bekostade av välkända finansmän och kapitalister som George Soros, cirkulerat i Iran, Turkiet och Europa - verk som argumenterar för att den enda tänkbara lösningen är att reformera det nuvarande systemet.

Det är värt att notera att vi har levt tillräckligt länge för att bevittna dessa fantasiers kollaps, och framväxten av en riktig revolution – Rojava-revolutionen. Medan Rojava isolerades mitt under inre och yttre hot, så slog det an en gnista av hopp att revolutioner ändå är inom räckhåll. Man behöver bara titta på Kvinna, Liv, Frihet-rörelsen i Iran eller liknande frihetskamper i Turkiet, Afghanistan, Sydamerika och Europa, där motståndet mot fascistiska partier och extremhöger-regeringar växer.

Som Karl Marx en gång sa: ”Revolutioner är historiens lokomotiv!”

Illusion Nr. 2: Att förändra karaktären hos de styrande genom ”icke-våld”

En annan teori som har predikats miljontals gånger för att avleda de förtryckta massornas rättfärdiga vrede är principen om icke-våld. Den här teorin har sitt ursprung i småborgerliga ideal. När massorna plundras och förtrycks av makten, och deras fredliga protester möts av batonger, vattenkanoner, tårgas och arresteringar, har massorna rätt att svara med samma mynt.

Ingen kan förneka massornas rätt att använda samma vapen för att försvara sina rättigheter som de styrande har använt för att göra dem rättslösa. Föreställ er att det kurdiska folket i norra Syrien hade hållit fast vid fantasin om icke-våld gentemot IS brutala attacker. Vi skulle återigen ha sett hur orealistiska teorier – baserade på mentala utopier istället för verkligheten – kollapsar i mötet med verkliga livet.

Som Friedrich Engels en gång sa: "Våld… fungerar som barnmorska åt varje gammalt samhälle som går havande med ett nytt”

Illusion nr. 3: Att uppnå jämställdhet utan att adressera strukturella problem

I en värld där kvinnor uppmuntras att kräva sina rättigheter i strid gentemot män - utan att adressera de kapitalistiska, patriarkala strukturerna som ligger djupt inbäddade i privat ägande och sociala maktrelationer - stod Rojavas kvinnor sida vid sida med männen för att förändra dessa maktrelationer. Metoo-rörelsen, en produkt av amerikansk utrikespolitik, försökte isolera kvinnofrågan från dess sociala och historiska kontext, och därmed förminska den till en separat intern konflikt inom massorna. Som kontrast till detta hittade Rojavas kvinnliga militära rörelse sociala lösningar på frågan, genom att organisera sin egen militära enhet (YPJ) och leda ansträngningarna att avlägsna de feodala kvarlevorna av Assads regim. De byggde en värld värdig för kvinnor att leva i.

Deras väg krossar illusionen att kvinnors frihet kan uppnås utan att konfrontera strukturerna.

Som Lenin en gång sa: ”Kampen för kvinnors fullständiga emancipation är, således, en del av kampen för mänsklighetens fullständiga emancipation från kapitalistiskt slaveri.”

Rojava, med alla dess innebörder, är nu i fara!

Vi får inte låta reaktionärer och imperialister kväva denna strimma av hopp för mänskligheten.

Försvara Rojava. Stå upp för Rojava.

Siamak Raji, Januari 2025

Översättning: Moa Franzén

Rojava Revolution and the Collapse of Three Illusions

Siamak Raji

Illusion No. 1: Making the world a better place by suppressing revolutionary aspirations

For years, in the Middle East and across the globe, we have been told, “Do not approach revolution.” Hundreds of thousands of theories, many originating in Western academic circles, were produced to justify the status quo. These theories left a destructive mark. In their view, the oppressed masses of the world are permitted only, at best, to reform the ugly manifestations of the imperialist world system, full of absurd contradictions. Revolution was—and still is, though to a lesser extent—regarded as something beyond the bounds of science and academic civilization. However, time and again, the harsh reality of life has clashed with these theories, and the “professors” continually find themselves having to invent new ways to deny the revolution.

Over the last 20 years, countless books and articles, often funded by notorious budgets financial lords and capitalists such as George Soros, have circulated in Iran, Turkey, and Europe, arguing that the only viable solution is to reform existing systems.

It is worth noting that we have lived long enough to witness the collapse of these fantasies and the emergence of a real revolution—the Rojava Revolution. While Rojava was left isolated amidst both internal and foreign threats, it sparked hope that revolutions are indeed on the horizon. One only needs to look at the Women, Life, Freedom movement in Iran or similar struggles in Turkey, Afghanistan, Latin America, and Europe, where there is growing resistance against fascist parties and ultra-right governments.

As Karl Marx once said:

"Revolutions are the locomotives of history!"

Illusion No. 2: Changing the character of those in power through "non-violence"

Another theory that has been preached millions of times to defuse the justified rage of oppressed masses is the principle of non-violence. This theory is rooted in petty-bourgeois ideals. When the masses are plundered and oppressed by those in power, and their peaceful protests are met with batons, water cannons, tear gas, and imprisonment, the masses are justified in responding in kind.

No one can deny the right of masses to use the same weapon to assert their own rights as the weapon those in power have used to make them rightless. Imagine if the Kurdish people of northern Syria had adhered to the fantasy of non-violence against the brutal forces of ISIS. We would once again see how easily unrealistic theories—those grounded in mental utopias rather than reality—collapse in the face of real life.

As Friedrich Engels once said:

"Force is the midwife of every old society pregnant with a new one!"

Illusion No. 3: Achieving gender equality without addressing structural issues

In a world where women are encouraged to demand their special rights in struggle against men, without addressing the capitalist-patriarchal structures deeply embedded in private property and societal power relations, the women of Rojava stood shoulder to shoulder with their male counterparts to transform these power relations. The “Me Too” movement, a product of U.S. foreign policy, sought to isolate the women’s issue from its social and historical context, reducing it to an atomized internal dispute within the masses. In contrast, the women’s militant movement in Rojava found social solutions to the issue, organizing their own military units (YPJ) and leading efforts to remove the feudal remnants of the Assad regime. They built a world worthy of living for women.

This path shatters the illusion that women’s freedom can be achieved without confronting the structures.

As Lenin once said:

"The struggle for the complete emancipation of women is, therefore, part of the struggle for the complete emancipation of humanity from capitalist slavery."

Rojava, with all its implications, is now in danger!

We must not allow reactionaries and imperialists to suffocate this beacon of hope for humanity.

Defend Rojava. Stand up for Rojava.

Siamak Raji, January 2025

Translation: Moa Franzén

Nedan finns en förkortad version av texten men du kan
ladda ner hela texten som pdf. , 370 kB.

Internationell solidaritet med yttrandefriheten mot bakgrund av fascistiseringen av samhället

Siamak Raji

Det säger sig självt att i de länder där yttrandefriheten ännu inte har gjort intåget i konstitutionerna har revolutionärer och frihetskämpar, demokrater och socialister ett tydligt uppdrag: den demokratiska revolutionen. Sociala rörelser i länder som Iran, Irak, Afghanistan, Turkiet, länderna i Persiska golfen, norra Afrika, palestinska och kurdiska folket, Mellanöstern kort och gott, har samma mål: att störta islamistiska, fascistiska regimer och etablera nya former av folkdemokratier, oberoende av och utan inblandning från österländska eller västerländska imperialister.

I de så kallade demokratiska västländerna är historien mer komplex. Här fungerar den demokratiska fasaden fortfarande. Och varje “civil” medborgare har, på papperet åtminstone, sina grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheter. Men, om vi – en gång för alla – gör oss av med den tröttsamma melodin från sociala medier om de så kallade ytterhöger/konservativa partierna och politiken, vilka de facto vinner mark i USA och Europa, så finner vi att vi står inför fascister och fascistiseringen av staten, ekonomin och alla sociala livssfärer.

Denna fascistisering har sina ekonomiska och historiska rötter i det nuvarande stadiet av den kapitalistiska utvecklingen, vilken började med den senaste och djupaste globala ekonomiska krisen 2008.

Således står dessa länder inför en dubbel utmaning: att skydda och upprätthålla borgerliga demokratiska fri- och rättigheter å ena sidan, och å den andra att fortskrida med den internationella socialistiska revolutionen, i solidaritet med revolutionärer, frihetskämpar, demokrater och socialister.

Under det senaste decenniet har det skett en betydande ökning av regeringar från ytterhögern i Europa, där länder som Ungern, Italien, Polen, Sverige och Slovakien valt ledare från eller ingått koalitioner med partier på ytterhögern. Dessa regeringar förespråkar ofta en nationalistisk, invandringsfientlig och EU-skeptisk politik, vilket signalerar ett skifte i det politiska landskapet över hela kontinenten. Viktor Orbáns Ungern till exempel har karaktäriserat sig som otvetydigt ytterhöger, med en fientlig hållning till HBTQI+ och begränsningar i pressfriheten. Italien under Georgia Meloni, från partiet Italiens bröder, representerar ännu ett framträdande exempel på denna trend.

I USA har ytterhögerregeringar, särskilt under Donald Trumps presidentskap, suttit i officiell maktställning. Dessa rörelser har påverkat bredare politiska narrativ med fokus på begränsning av invandring, nationalism och kritik av globaliseringen.

I Tyskland har ytterhögerpartiet Alternativ för Tyskland (AfD) vunnit en framträdande roll, i vissa regioner är de det största oppositionspartiet. Även om de inte innehar faktisk federal makt så har deras makt vuxit på regional nivå, särskilt i forna Östtyskland.

Denna ökning av ytterhögern i västerländska demokratier belyser betydande politiska omstruktureringar som drivs av ekonomisk osäkerhet, migrationskriser och kulturkonservatism och omformar både inhemsk och internationell politik.

Pub. 2024.02.03

Below is an abridged version of the text, but you can
download the full text as a pdf. , 2 MB.

International Solidarity for Freedom of Expression on the Context of Societal Fascistization

Siamak Raji

It goes without saying that in countries where the freedom of expression has not paved its way to their constitutions, revolutionaries and freedom-seekers, democrats and socialists have one direct task, the Democratic Revolution. Social movements in countries such as Iran, Iraq, Afghanistan, Turkey, the countries of the Persian Gulf, northern Africa, Palestinian and Kurdish peoples, the Middle East in short, have the same destiny: the overthrow of Islamic fascist regimes and the establishment of a new type of people democracies, in total independency of east/west imperialists.

In the so called western democratic countries, the story has its complexities. Here, the democratic façade is still working. And, on paper at least, every “civilian” citizen has his/her protected democratic rights and freedoms. However, if we, once and for all, let ourselves to get rid of the tiring tune of social media about so called far-right/conservative parties and politics, which are really gaining power in the US and Europe, we find ourselves encountered by fascists and fascistization of state, economy and all societal sphere of life.

This fascistization has its economic and historic roots in the present stage of capitalist development, and began with the latest and deepest world economic crisis of 2008.

Therefore, a twofold task is assumed here in these countries: protecting and upholding bourgeois democratic rights and freedoms, on the one hand, and proceeding with the international socialist revolution on the other hand, in solidarity with revolutionaries, freedom-seekers, democrats and socialists of the first group.

Over the last decade, there has been a notable increase in far-right governments in Europe, with countries such as Hungary, Italy, Poland, Sweden, Finland, and Slovakia electing leaders or forming coalitions with far-right parties. These governments often emphasize nationalist, anti-immigration, and Euroskeptic policies, signaling a shift in political landscapes across the continent. Hungary under Viktor Orbán, for instance, has been characterized as unambiguously far-right, with strong anti-LGBTQ+ stances and restrictions on media freedom. Italy, led by Giorgia Meloni of the Brothers of Italy party, represents another prominent example of this trend.

In the United States, far-right governments particularly under Donald Trump’s presidency has officially held power. These movements have influenced broader political narratives, focusing on immigration restrictions, nationalism, and a critique of globalism.

In Germany the far-right Alternative for Germany (AfD) party has gained prominence, becoming the main opposition party in some regions. While not in federal power, its influence has grown at the state level, particularly in East Germany.

This surge of far-right influence in Western democracies highlights significant political realignments driven by economic uncertainty, migration crises, and cultural conservatism, reshaping both domestic and international policies

Pub. 2024.02.03

Rojava och Syriens framtid – en reflektion

Aslı Ceren Aslan

Sen den första dagen av Assadregimens fall har uttalandena varit måttfulla men detta till trots står inte HTS, representerade av Colani, för en lovande framtid för Syrien, särskilt inte för kvinnor, hbtqi-personer, etniska och religiösa minoriteter. Under dessa dagar då Syriens framtid ser ut att utvecklas från en diktatur under ett synbart sekulärt styre, till en radikal, islamistisk diktatur, finns det ett väldigt viktigt alternativ för det framtida Syrien som skiljer ut sig från dessa två: den autonoma administrationen av norra och östra Syrien (Rojava).

Rojava, som styrs utifrån en demokratisk, feministisk och ekologisk grund, är ett hopp inte bara för Syriens folk utan också för folket i andra antidemokratiska, kvinno- och hbtqi+-fientliga länder i regionen. Den turkiska statens avsikter att invadera Rojava, vilka har utförts många gånger tidigare, är denna gång riktade mot Kobani. Morden på journalisterna Nazım Daştan och Cihan Bilgin den 19 december, och dödandet av sex personer den 18 januari vid Tışrin-dammen under befolkningens försök att skydda den, är några av konsekvenserna av dessa attacker.

Det inhemska politiska förtrycket och utraderandet av kurder, speglad i de utrikespolitiska avsikterna att invadera Rojava, och dess antidemokratiska, kvinno-och hbtqi-fientliga politik hänger ihop som en sammanlagd summa av Turkiets politik.

Den 18 januari arrangerade vi ett evenemang på Det fria ordets hus, där ett flertal journalister, författare och aktivister medverkade med bidrag i solidaritet med Rojava, vilka kontextualiserade och diskuterade attackernas avsikter, samt Rojavas regionala och internationella betydelse. Jag upplever att detta är början på en internationell solidaritetsrörelse för Rojava i Växjö.

Att försvara Rojava och uttrycka solidaritet innebär ett försvar för demokrati, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter i ett Syrien som löper risk att utlämnas till en jihadistorganisation, det är ett ställningstagande mot Turkiets antidemokratiska, kvinno- och hbtqi-fientliga politik och den växande högerextrema rörelsen, särskilt Trump.

Mot bakgrund av detta skulle jag vilja understryka hur viktigt det är att vi stärker solidariteten än mer under kommande dagar. Att försvara Rojava är mer än att försvara ett stycke land. Att försvara Rojava är att försvara kvinnor, liv och frihet.

Pub. 2024.02.03

Rojava and the Future of Syria – a reflection

Aslı Ceren Aslan

Despite his moderate statements since the first day of the fall of the Assad regime, HTS, which Colani represents, does not offer a promising future in Syria, especially for women, LGBTIs, ethnic groups and beliefs. In these days when the future of Syria is preparing to evolve from a secular-looking dictatorship to an Islamic radical dictatorship, there is a very important alternative for the future of the country other than these two governance approaches: The Autonomous Administration of Northern and Eastern Syria (Rojava).

Rojava, which is governed with a democratic, women's libertarian and ecological understanding of governance, is a hope not only for the peoples of Syria but also for the peoples of other anti-democratic, women and LGBTI+ hostile countries in the region. The Turkish state's attempts to invade Rojava, which have been carried out many times before, are this time directed towards Kobane. The killing of journalists Nazım Daştan and Cihan Bilgin on 19 December and the killing of 6 people on 18 January at the Tışrin Dam during the vigil of the people against these attacks are among the results of the invasion attacks.

Domestic policies of oppression and extermination against the Kurds, reflected in the foreign policy of the state of Turkey's attempts to invade Rojava, anti-democratic, women and LGBTI + is a sum of policies.

On 18 January, we held an event at Det Fria Ordets Hus, where many journalists, writers and activists who took part in the event and sent messages of solidarity with Rojava, discussed what these attacks are aimed at, and emphasised the regional and international importance of Rojava. I think that all this is a start for international solidarity with Rojava in Växjö.

Defending Rojava and growing solidarity means defending democracy, women's and LGBTI+ rights against the abandonment of Syria to a jihadist organisation, against the anti-democratic, anti-women and anti-LGBTI+ policies of Turkey and the rising right-wing policies, especially Trump.

For this reason, I would like to emphasise that it is important that we increase this solidarity even more in the coming days. Because defending Rojava is more than defending a piece of land. Defending Rojava means defending women, life and freedom.

Pub. 2024.02.03