Kroppens botten

19 september - 3 oktober 2020
Rebecka Bebben Andersson och Anna-Karin Rasmusson
Källaren

Vernissage 19 september

Varmt välkommen på vernissagen av utställningen Kroppens botten den 19 september klockan 18, på Växjö konsthall. Anna-Karin Rasmussons såriga, suggestiva videoverk och Rebecka Bebben Anderssons nitiska arbeten berättar om utsatthet, makt och vanmakt i Växjö konsthalls källare. I samband med öppningen spelar även Koeff på torktumlare i vårt soprum. Utställningen pågår till och med den 3 oktober 2020. Fritt inträde!

Vi följer folkhälsomyndighetens rekommendationer, och reserverar oss för eventuella ändringar. Vi kommer även begränsa antalet besökare samtidigt för att undvika trängsel. Observera att utställningen har begränsad tillgänglighet då den endast kan nås via trappor.

Välkommen backstage

Samma kväll hålls nyöppning av vår lokal, där vi ingår samboskap med Det fria ordets hus.

Mer information om programmet.

Om utställningen

Text av Johanna Theander, konstvetare,
konstkritiker och konstskribent för bla konsten.net

Växjö konsthall nyöppnar med Rebecka Bebben Andersson och Anna-Karin Rasmusson i utställningen Kroppens botten. I konsthallens källarlokaler har konstnärerna fått tänka fritt och välja verk utifrån temat utsatthet, ett mångbottnat begrepp med flera olika dimensioner. Båda konstnärerna tar sig an begreppet på flera olika plan där egna upplevelser och erfarenheter blandas med ett analytiskt perspektiv.

Rebecka Bebben Anderssons konstnärliga praktik kretsar ofta kring mäns våld och den utsatthet som därav följer. Andersson utgår delvis från egna erfarenheter men också från en vidare diskurs genererad av nyhetsflöden och sociala media. I en värld byggd av rädsla är kvinnor lovligt villebråd för mord, våldtäkt och slag. Maktlöshet och frustration de naturliga konsekvenserna. I verket The Male Issue (Metro januari 2013) samlade och kalkerade Andersson mödosamt varje artikel från tidningen Metro som berörde mäns våld mot kvinnor under en månad. Resultatet - ett överväldigande stort antal. ICA-kassen, en papperspåse med utklippta ögon i stål, blickar över utställningslokalen. En hotande närvaro som ställs sida vid sida med Mask/Ansikte. En ansiktshud som flutit ut, smält, desintegrerats till sina enklaste beståndsdelar. Hon är både en kommentar på den historiska överskrivning som gjorts av historiens kvinnor men också en reflektion över ett trasigt jag, ett jag som definieras i stereotyper som modersrollen, madonnan eller den omhändertagande, men som på inget vis är hel.

För Rebecka Bebben Andersson finns utsattheten överallt omkring oss. rädsla, ångest och psykisk ohälsa är bara några av alla konsekvenser av att leva i denna värld. I verket 123-123-123-123 reflekterar Andersson över potentiella utvägar som metoden att andas i en fyrkant. Är det en lösning eller ett temporärt plåster?

Anna-Karin Rasmussons verk tar avstamp i kroppens funktioner och dysfunktionella beteenden. Hennes inifrån-och-ut perspektiv har sitt ursprung i en figur, konstnären iklädd en kroppsstrumpa, vars kropp illustrerar ett mer allmänmänskligt perspektiv. I flera videoverk upplöses denna figur på mardrömslika vis. Just mardrömmar är också utgångspunkten i flera av verken som visas på mindre monitors runt om i lokalen. Rasmussons figur tappar tänder i en blodig flod som flyter ned i ett avlopp. I stora klasar faller tänderna ut medan figuren desperat försöker samla upp dem igen. Just mardrömmen om att tappa tänder är återkommande i alla kulturer, i alla tider runt om i världen. En representation av ångesten över att tappa kontroll som sträcker sig över hela mänskligheten. I verket The System mappar Rasmusson ut blodomloppet på sin figur för att sedan explodera kroppen om och om igen. Kroppen undersöks och förstörs i en oändlig loop som påminner oss om vilka bräckliga varelser vi egentligen är.

Rebecka Bebben Andersson och Anna-Karin Rasmusson angriper temat utsatthet från olika vinklar. Anderssons verk fokuserar på vår omgivning, på olika faktorer som utsätter oss för fara och de konsekvenser detta får på vår kropp. Rasmusson å andra sidan har sin utgångspunkt i kroppens upplösning, i dess tillstånd av förfall. Men slutligen hamnar vi ungefär på samma plats där vi människor konstateras vara bräckliga och sårbara kroppar och själar.

Rebecka Bebben Andersson, f. 1984, har en kandidat från Arkitekturskolan KTH och en master från Kungliga Konsthögskolan samt utbildning i scenografi vid Stockholms konstnärliga högskola.

Anna-Karin Rasmusson, f. 1983, har en kandidat och en master från Kungliga Konsthögskolan samt utbildning i konst vid Gerlesborgsskolan Bohuslän och i arkitektur från Chalmers i Göteborg.