Markarbeten

Marianne Bengtsson & Evelina Nolin
17 juni – 10 september
Västra hallen

Om Markarbeten

Det är en rätt liten plats det där lagret mellan marken och ozonet. Och där har människorna två saker – terrängen och varandra. Så enkelt är det ur rymdens synfält. Där ligger berg och hav, sjöar, ängar, träsk och hänger ihop helt självklart. Människan och andra djur lever, dör, myllrar runt och sköter sig själva så gott det går. Men det är också en rätt stor plats, det där utrymmet mellan människans inre och den tumlande värld där hon befinner sig.

Vi är sedan den industriella revolutionen något av geografiska vildar. Terrängen kryllar numera av motorleder, exploatörer, cykelstråk, ledningar, höghus och återvändsgränder. I kartans barndom fanns däremot ett eggande någonting bortom horisonten och de blanka fläckarna fylldes, inte av rutnät, utan av uppfinningsförmågan. Kartorna som en gång ritades, gav utrymme för marker där hemska bestar och oöverstigliga berg fanns. Det var nog skräckinjagande där men också fyllt av lust.

Om jorden förr var en mer mystisk plats än idag kanske motsatsen kan sägas om vår sociala sfär. Dåtidens hierarkier var nog en aning enklare än de svårtydda mönster vi nu försöker förstå oss på och hantera. Men något som tiderna nog inte rår på, är att den omåttliga dröm som bodde i dåtidens ingen-mans-land, på samma sätt finns i människorna. Somliga träder in i livet med en dragning åt något annat än det invanda – med ett kliande bett i själen – som retar och retar tills de ger sig i väg, lustfyllda och nog rätt vilsna. De möts kanske av ett landskap av sociala skikt, resursfördelningar, administrativa hantverk och obekanta språkvariationer.

I den sociala sfären kan kartan vara hur slät och prydlig den vill i navigerarens hand, men terrängen skiter i avbilder, den är som den är. Den krånglar och delar upp sig i olika lager, sektioner och makterna som lever där är nyckfulla. Här är självklarheten som rymden ser inte till stor hjälp. Människan kommer inte undan det arbete som resan i mark och relationer innebär. Och ändå letar sig sökarna till den sköra kanten på sin värld och trampar upp stigen. De letar sig fram och vågar kisande spana in i odjurens gåtfulla grottor. På jakt efter vad? Kanske mystik, utlopp, mening, förtrollning, insikt.

I Markarbeten förenas två konstnärer som navigerar, söker, arbetar inom dessa markens och relationernas terränger. De skapar i spänningsfälten mellan sig själva och öarna, scenerna, de geografiska lagren och längtan efter något mer.

Om konstnärerna

Marianne Bengtsson är född 1976 i Stockholm. Bengtssons arbete utgår från erfarenheten av att komma från en bakgrund där kultur upplevdes tillhöra högre stående i samhället. Hon uttrycker sig genom måleri, teckning, text, scen och kortfilm. Marianne Bengtsson är utbildad på Umeå Konsthögskola och numera bosatt i Stockholm.

Evelina Nolin, är född 1991 och uppvuxen i Hornaryd utanför Växjö. Nolin arbetar främst skulpturalt med geografiska platser och material som metall, sten och trä. Utbildad vid Konstfack i Stockholm och fortsätter sin master i fri konst på Parsons i New York, där hon nu är baserad.